Att leva med panikångest - min tid med den, vad den förde med sig och vad som hjälpte mig bort från den.

Denna bild säger mycket. När man har ångest känner man sig fruktansvärt ensam om situationen, hur man än förklarar känslan så är det svårt att få en person som ej känt den att förstå.

Bild: Edvard Munch (1893)

[counter] gäster har tittat in här.

 

 

Goda nyheter för dig som lider av panikångest!!

Om du upplever mer ångest än normalt är du en person som har:

- intelligens över genomsnittet
- levande fantasi och stor kreativitet
- sinne för detaljer och analytiskt lagd

Hej och varmt välkomna hit!

Jag har levt med panikångest till och från i ca 20 år. Den har kommit i perioder och beror mycket på min personlighet som högkänslig. Jag har levt ett bra liv även om panikångesten har funnits med i bilden den största delen, detta tack vare min familj som vetat om det hela tiden. Man jag vet att det kan ha varit svårt för dem att förstå mitt "dilemma" eftersom det oftast inte synts utanpå.

Nu mår jag bra och har ingen panikångest, har inte haft det sedan 2008. Jag kan få lite känningar men det kan jag handskas med så det blir inte något av det.

Jag tror att det för många som har/har haft panikångest finns en tid före och efter  panikångesten. Man blir lite mer "försiktigare" på något sätt, man tar inte allting så självklart, man vet att det kan hända igen, man lyssnar nog mer på kroppen vad den vill säga. Men tro inte för den skull att vi blir tråkigare, tvärtom..:-). Och som sagt, alla är vi olika och fungerar olika, en del får det till och med bara en gång i livet och ingen mer gång.

Jag vet att denna hemsida är väldigt utlämnande, men jag vill skriva allt för att få en helhet till varför man bland annat kan drabbas av just panikångest :-), och jag vet att många känner igen sig. 

Vad är panikångest?

Första gången man drabbas av panikångest är man oftast inte förberedd, utan det kommer som en blixt från en klar himmel. Man drabbas då oftast av andnöd, hjärtklappning, yrsel, ostadighetskänslor, känsla av att bli tokig och känsla av att tappa kontrollen. Man kan även drabbas av dödsångest.Det kan hända när du sitter och tittar på tv, sitter med kompisar, när du gått och lagt dig eller när du står i kön i affären. En panikångestattack kan även ha börjat med att man känner någon kroppslig  liten symptom och blir rädd, vilket gör att adrenalinet sätter fart, vilket då kan bli en fäkta-fly-reaktion och man får en panikångestattack. Det kanske börjar sticka i fingrar och fötter, du får en känsla av att svimma, du svettas och darrar. Du får panik! Eftersom känslan av att hålla på att dö är så stark tar man oftast kontakt med sjukvården  där man tar ett EKG och konstaterar att det inte finns några fel på dig. Vanligt är att man inte kan ta till sig läkarens ord eftersom dödskänslan var så stor och man blir rädd för nästa anfall, risken är stor att hamna i en ond cirkel, du blir uppmärksam på minsta lilla kroppsliga symptom som sätter igång din panikångest, och känslan som är så stark gör att du till slut blir så rädd för att drabbas ute bland folk att du börjar isolera dig alltmer. Ångesten börjar ta makten över ditt liv. Det kan ta lång tid för en person att förstå att det är panikångest man drabbats av, och att det är den egna kroppen som spelar en ett spratt.

 

Nedan en lista på symptom som kan uppträda vid en panikångestattack: 

1. Bultande hjärta eller hastig puls
2. Svettning
3. Darrning eller skakning
4. Känsla av att tappa andan
5. Kvävningskänsla
6. Smärta eller obehag i bröstet
7. Illamående eller obehag i magen
8. Svindel, ostadighetskänslor eller matthet
9. Overklighetskänslor
10. Rädsla att mista kontrollen eller bli tokig
11. Dödsskräck
12. Domningar eller stickningar
13. Frossa eller värmevallning


Läs mer på www.sps.nu/panikangest/

 

Att vakna mitt i natten med en kylande känsla i magen, svettningar och en känsla av att något är fel är hemskt.

Jag går upp med denna känsla i magen, samtidigt som det sakta känns som att livet håller på att rinna ur mig, det börjar kännas som att blodet försvinner ut ur kroppen, jag får overklighetskänslor och en stark panikkänsla börjar komma över mig. Känslan av hur det kanske känns att dö kommer upp, är det så här det känns?

Jag vankar av och an och undrar vart jag ska ta vägen, ska jag ropa på hjälp för det känns ju som att jag när som helst kommer att tuppa av, det känns som att jag snart inte kommer att få luft, det bränner i nacken, det domnar i magen och i fingrarna. Jag måste skaka på armarna för att få igång kroppen igen. Men kroppen den lever sitt eget liv, den domnar bort mer och mer, paniken kommer mer och mer samtidigt som jag försöker hålla den borta så länge som det går. Huvudet börjar nu domna bort.

Jag går omkring och skakar på armarna, måste få liv i kroppen som sakta håller på att komma tillbaka, det är hela tiden en skör känsla, lite för mycket tankar på att bli mer rädd kan sätta ännu mer fart på panikkänslan.

Men nu börjar kroppen göra som jag vill, den är inte längre styrd av ångesten, jag kan slappna av igen....

Denna känsla kunde sitta i ca 20-30 min, det kändes som en evighet.

(Hur en av panikångestattackerna kunde kännas)

 

Orsak

Det finns ingen egentlig orsak till varför man får panikångest, men man tror att signalämnen i hjärnan, bland annat serotininhalten är för låg (fass.se, 2007), men att även ärftligheten och den sociala biten är en viktig del. Man kanske är en person som har svårt för att säga ifrån, en person med dålig självkänsla, en person som inte framför sina åsikter utan tar ett steg tillbaka. Man kanske är en person som lever i ett förhållande där man inte törs säga vad man vill.

En person som upplever stress på grund av till exempel höga krav, svårighet att infria egna och andras förväntningar, maktlöshet mm, befinner sig i ett fysiskt och psykiskt spänningstillstånd (E.Flygare). Detta spänningstillstånd kan säkert ge panikångest.  

Han/hon kanske inte fick den uppmärksamhet som ett barn behöver, barnet kanske inte fick tillfälle att "spegla" síg  med föräldern eller andra vuxna så att han/hon kunnat hitta en egen identitet (E.Flygare).

Jag tror själv att detta att leva i underläge, att inte tordas säga vad man tycker, att vara konflikträdd och kanske vara en person som lätt får dåligt samvete också har lätt för att drabbas av panikångest. Allt detta måste ju orsaka fruktansvärda spänningar i kroppen, och att ständigt leva med dessa spänningar måste ju vara påfrestande för kroppen, inte undra på att kroppen säger ifrån till slut.

Att känna att man är en person med egen identitet är ju viktig för alla,att  kunna känna hur man upplever sig själv, kunna veta vem man är och vem man inte är. Att känna sig identitetslös är svårt, det kan vara väldigt ångestladdat.

Detta är vad jag fick panikångest ifrån, alla har inte den personligheten men kan få panikångest ändå av olika anledningar naturligtvist. Stress som också utlöste min panikångest är också en väldigt vanlig orsak.

Jag har även på senare tid kommit på att jag är en högkänslig person, jag känner in väldigt mycket, hur andra mår, hur stämningar är runt mig, dessutom är jag väldigt empatisk. Mer om det finns att läsa på www.sensitiv-hsp.se/hogkanslig-hsp/.

Ett litet tips, låt era vänner och anhöriga läsa denna hemsida också, det syns ju inte utanpå hur man mår så det kan ju vara svårt för dem att förstå hur det kan kännas. Ett brutet ben kan ju enkelt förstås, men oftast inte det som har med själen att göra. 

 (Denna hemsida startades januari 2009)